Så längtar vi tillsammans

Färjan mellan Trelleborg och Rostock.

Genom fartygets vindlande korridorer går vi för att söka efter toaletten. Förbi spelmaskinerna, förbi baren, förbi hundratals hytter med sängplatser.

Det finns många förbättringsförslag vi hade kunnat maila företaget om. Varför är toaletterna så långt borta? Och när vi väl hittar dem, varför är de könsuppdelade på ett vis som gör att flera av oss får svårt att välja? Varför är ljuset tänt hela natten i rummet med vilstolar? Varför går de inte att luta bakåt? Varför ljuder en obarmhärtig mistlur till väckarklocka, kvart i fem på natten, en helt timme innan vi kommer i hamn? (Kunde det inte vara ett lugnt flöjtackompanjemang, lite som att ha återfötts som en fryntlig hobbit och vakna upp i Fylke?)

Att resa med minibuss Göteborg-Berlin är ingen bekväm historia. Vi är många i Framåt kamrater som kan intyga det. Sällskapet är fantastiskt och det är spännande att läsa kartan på väg in i Berlin. Men att köra ombord på färjan som går mellan Trelleborg och Rostock, och försöka få några timmar sömn, sittandes upprätt, med proppar i öronen och mössan neddragen över ögonen… Fullständigt vidrigt. För de av oss med värk i kropparna är det än värre. (Vid ankomst värker alla kroppar.)

Det påminner om att leva i kapitalismen. Det blir enklare med en axel att sova mot. Det blir enklare om fartyg och samhällen är byggda efter ens behov, för vissa en könsneutral toa, för andra en stor hiss. Det är fullt möjligt att lämna förbättringsförslag på färjebolagets facebook, eller lämna ett medborgarförslag till kommunen, för att förbättra livet under kapitalismen. Det är fullt möjligt att ägna ett helt liv åt att tänka ut olika trix och reformer.

Vissa av oss kommer att slita ihop pengar till en egen hytt. En bostadsrätt. En lite bekvämare tillvaro. Men de flesta av oss kan bara se fram emot att vrida och vända sig i stolen, försöka hitta en enda kroppsställning i den nyliberala kapitalismen som inte gör ont.

Grannen i stolen bredvid snarkar, och man kan ligga vaken i irritation, knuffa och sparka till henne i vanmakt för att hon ska sluta störa. Man kan irritera sig på den granne som tar upp flera säten, när man själv inte har nog med utrymme.

Men längst de vindlande korridorerna finns hundratals hytter med sängplatser. De allra flesta är tomma. Vi vet ju det här, vi lever våra liv i det här: Kapitalismen skiter i våra behov, så länge vi inte har betalat för oss.

Självklart ligger det nära till hands att drömma om att nån äntligen ska hitta rummets lampknapp och släcka i taket (snälla?). Men bortom ögonblickets misär finns en annan sorts längtan. Att vara med i en feministisk, socialistisk, revolutionär organisation som Framåt kamrater är att odla vår längtan efter en annan värld. En värld där kropparna får plats som de är, ger och får den omsorg de behöver. Tillsammans ser vi det absurda: Varför ligger vi här på ett hårt golv när det finns bekväma sängar bokstavligen under fötterna på oss? Varför tilldelas kroppar utan pengar mer smärta? Vad är det för vedervärdig logik, att det går att köpa sig till bekvämlighet och utrymme? Vi låter frågan växa till varje utrymme som vissa har tillgång till, och andra inte: Det är passkontrollen vid gränsen när människor drunknar i Medelhavet. Det är hotellkomplexen mitt i stan när kulturföreningarna inte har råd att betala sin hyra. Det är åren av ålderdom som den som bor ut mot Saltholmen får uppleva, och den som bor i Bergsjön inte får uppleva. Det är alla på planeten som dör av sjukdomar som är enkla att bota.

Och i bilen nästa morgon, när vi fortsätter resan mot Berlin och Rosa Luxemburgs grav, så längtar vi tillsammans.

Hamnarbetarnas sak är vår

Inlägg från 23/1:

Från och med idag påbörjar Svenska Hamnarbetarförbundet en serie strejker som ett led i sin kamp för kollektivavtal. De börjar i Malmö och Helsingborg (där Hamnarbetarförbundet organiserar 70% av de anställda) och når Göteborg på söndag (där motsvarande siffra är 85%). Arbetsköparen har svarat med aggressiva lockouter i berörda hamnar, och sedan ett par dagar haglar lögner och rena propagandatexter i flera stora medier, med GP i spetsen. Hamnarbetarna ber utomstående om tre saker: Att vi sprider deras perspektiv, att vi bidrar med vad vi kan till strejkkassan och att vi tar striden på våra egna arbetsplatser. Rimligt, tycker vi. Backa Hamnarbetarna, deras sak är vår sak!

Swish-numret är 123 132 1959

Och idag (28/1) deltog Framåt kamrater i solidaritetsdemonstrationen med och för Hamn4an.

Aktionsdagarna Strike Back 2.0

I augusti deltog Framåt kamrater i aktionsdagen Strike Back i Stockolm, vilken samlade 2000 personer på Norra Bantorget. Trots att klubbar, distrikt, förtroendevalda och hela fackförbund ett efter ett protesterat mot pamparnas överenskommelse, lämnades ett lagförslag på remiss tidigare under hösten.

I förrgår, 1 november 2018, släppte den avgående Socialdemokratiska regeringen ”Fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister”, DS 2018: 40. Klockan tickar, time to strike back!

Som ett svar på lagförslaget kallade Nätverket Strike Back till nationella aktionsdagar 29/11-1/12 och Framåt kamrater har arbetat med mobiliseringen i Göteborg inom Nätverket Försvara Strejkrätten .

Förutom öppna informationsmöten, affischer och flygbladsutdelningar i våra bostadsområden så har vi producerat två korta filmer.

 

Fredagen den 30/11 blockerade vi tillsammans med andra organiserade arbetare och studenter Svenskt Näringslivs kontor i Brunnsparken. Vi delade ut de sista flygbladen inför den kommande demonstrationen och höll två korta tal om hur våra och det sk näringslivets intressen står i direkt motsats till varandra, och att kampen om strejkrätten är ett konkret exempel på kampen oss emellan.

Lördagen den 1/12 deltog vi i demonstrationen Försvara Strejkrätten – Strike Back som samlade 600 personer i ett tåg från Götaplatsen till Gustav Adolfs Torg. Väl där talade ett antal fackligt aktiva:

Ulf Nilsson, Byggnads Väst, Hannes Grundvall, kongressombud för Kommunal 2016 och 2019, samt avtalsdelegat 2016 och 2017, Erik Helgesson, styrelseledamot för Svenska Hamnarbetarförbundet, Simone Lundström från Syndikalisterna Göteborgs LS agitationskommitté, Roger Crossler, ordförande för Fastighetsklubben på Studentbostäder i Göteborg samt Arash Jabbari, förtroendevald Svenska Målareförbundet

FACEBOOKEVENT

Svenskt näringslivs försök att inskränka strejkrätten och urholka demokratin på arbetsplatsen fortsätter. Sverige kanske saknar regering, men uppgörelsen mellan näringsliv och facktoppar har resulterat i ett lagförslag som nu går på remiss.

Vad facktoppar, politiker och chefer bakom stängda dörrar glömmer är att det är vi på golvet som egentligen bestämmer. Deras makt springer ur vår vilja att arbeta. Och likväl som vi kan välja att arbeta, kan vi välja att lägga ner arbetet. Vi väljer själva hur vi organiserar oss och på vilket sätt vi tar kampen för rättvisa villkor på jobbet. Vi säger bestämt nej till alla inskränkningar av strejkrätten!

I augusti genomfördes en tvärfacklig manifestation i Stockholm. Där samlades 2000 personer för att lyssna på tal från gräsrötter inom LO, TCO, fristående fackförbund, norska och danska LO, kulturpersonligheter, jurister och strejkrättsexperter. Totalt företrädde talarna 20 000 medlemmar i Sverige och 20 000 fackanslutna i Norge och Danmark. Nu gör vi det igen!

SAMLING 13:00 PÅ GÖTAPLATSEN.
Demonstrationen går till Gustaf Adolfs Torg där den avslutas med ett torgmöte.

Feministisk strejkrättskväll inför Strike Back 2.0

Feministisk strejkrättskväll inför Strike Back 2.0 (Kvinno- och transseparatistisk)

Välkomna till en folkbildande kväll kring strejkrätten på Kvinnofolkhögskolan inför Strike Back 2.0. Oavsett om du inte kan något om strejkrätt och de inskränkningar som nu klubbas igenom är detta kvällen för dig!

Vi vill utifrån en feministisk grund mobilisera alla som av olika anledningar inte hängt med i frågan kring strejkrätten, alla som vill lära sig mer om strejkrätt, alla kan mycket men är trötta på att frågan domineras av snubbar, och alla som är peppade på aktionsdagarna 29/11 – 1/12!

▪▪Programpunkter▪▪

▪18:00-Fördjupa dig i strejkrättsfrågan med Framåt Kamrater – Lär dig mer inför Strike back 2.0 – om strejkrätten och varför vi ska försvara den.

▪19:00-Panelsamtal samt diskussion: Feministiska perspektiv på strejkrätt. Hur ser möjligheten till strejk ut i olika yrkesgrupper och olika grupper av människor? Finns det skillnader mellan typiskt kvinnligt kodade yrken och typiskt manligt kodade yrken och i så fall varför? Hur kan marginaliserade grupper göra motstånd på arbetsplatser?

Från kl 17:00 kommer det finnas veganskt gött folkkök. Den första programpunkten börjar 18.00.

Lär dig och lär andra om strejkrättsfrågan och få info om aktionsdagarna 29/11-1/12 2018. Vi ses på Kvinnofolkhögskolan den 26 november!

På gatorna i Stockholm – det här är bara början

Framåt kamrater deltog i Strike back- försvara strejkrätten i Stockholm. Vi hade förstås hoppats på en ännu större uppslutning, men känner oss ändå stärkta av att ha fått dela torg med tusentals kamrater. Norra Bantorget levde, för första gången på länge, upp till sitt gamla smeknamn ”Röda Bantorget”, och vi tvivlar inte en sekund på att svikarna i LO-borgen darrade på manschetten. Tal efter tal, fackklubb efter fackklubb, kamrat efter kamrat, tog kompromisslöst ställning mot alla försök att inskränka strejkrätten.

Efter manifestationen deltog vi i aktionsdagens blå finger, med fokus på att flytta strejken från arbetsplats och produktion till gata och infrastruktur. Med en förhållandevis liten massa lyckades vi visa hur enkelt det är för oss som lever i en stad att störa dess puls, även bortom vår möjlighet att lägga ner arbetet. Den här gången tog det kanske bara symboliska dimensioner, men alla verktyg i klasskampens verktygslåda behöver hållas slipade.

Vi tackar Stockholm för gästfriheten, och kan konstatera att Strike Back lyckats skapa en imponerande facklig bredd mot pampars och näringslivs hot. Kan den bestå har vi ett klart bättre utgångsläge nu än innan. Nu är det viktigt att helgen inte utgör slutet utan början på en upptrappning av kampen för alla arbetares rätt att kämpa och att organisera sig som de vill. Kampen fortsätter, inom och utanför våra fackförbund. Vi ses!

Våra programpunkter på Reclaim Pride 2018

Förvara strejkrätten – Strike Back!

Arbetarklassen är den drivande kraften i samhället. De är vi som jobbar på tågen, i skolorna, på sjukhusen. Det är vi som lägger vägarna, bygger husen, och tar hand om de äldre. Det är vi som producerar det värde som
gjort kapitalistklassen rik – och sen är det vi som blir sjukskrivna på kuppen. Kapitalistiklassen behöver oss, vi behöver inte dem! Vårt effektivaste sätt att visa detta är genom strejken. Just nu hotas vår rätt att strejka och ta till andra stridsåtgärder på jobbet, liksom vår rätt att organisera oss fackligt på det sätt vi tror är bäst. Vad gör vi nu?

Kom och fördjupa dig i strejkrättsfrågan och få info om Strike Back Stockholm, en aktionsdag lördagen den 25 augusti.

Transhälsa – do it together!

Transvården bär sina brister samtidigt som folkhälsan bland
transpersoner och queers fortsatt är dålig. Detta vet vi alla. I det här
samtalet fokuserar vi på vad vi kan göra för att överleva och värna vår hälsa i den här cisnormativa världen. Vi som leder samtalet kommer från den nystartade föreningen Transhälsan som med sin bas i Malmö arbetar för att kunna starta en egen vårdklinik av och för transpersoner.

Fördelar och nackdelar med att organisera sig med cis-män

Framåt kamrater bjuder in till ett deltagande samtal kring våra erfarenheter av att organisera oss separatistiskt och icke-separatistiskt. Vad finns det för fördelar och nackdelar? Vad har
vi för strategier? Hur samarbetar vi?

Kallelse Strike Back 25/8

Vägra leva på knä – strike back!

Under våren har Framåt kamrater arbetat hårt med strejkrättsfrågan. Vi har genom våra medlemmars medverkan i Nätverket Försvara Strejkrätten, genom spridningen av hundratals affischer, tusentals flygblad och genom att släppa banderoller på offentliga platser. Vi har drivit linjen om politisk strejk inom våra respektive fackföreningar, och har manifesterat mot LO och Socialdemokraterna på första maj. Vi har och vi kommer att fortsätta arrangera öppna samtal om vad inskränkningen av strejkrätten egentligen innebär.

Vår paroll har varit enkel: Försvara strejkrätten – skrota utredningen. Vi ska därför vara ärliga med att vi blev överraskade när LO, TCO och SACO den femte juni presenterade sin egen överenskommelse med Svenskt Näringsliv, och på så sätt föregick regeringens utredning. Inte därför att vi hade några illusioner om att överbetalda fackpampar verkligen skulle ta kampen för sina medlemmar, men därför att skamlösheten nådde häpnadsväckande nivåer. Ett talande exempel är hur Hotell- och restaurangfackets (HRF) kongress tagit ställning mot alla inskränkningar av strejkrätten, bara några dagar innan förbundsordföranden öppet ställde sig bakom just det. Arbetsmarknadens parter skrotade på så sätt effektivt utredningen, genom att presentera ett eget lagförslag, som de menar bör röstas igenom efter riksdagsvalet i höst, oavsett vem som bildar ny regering. Näringsliv och fackpampar känner röstboskapet i riksdagen väl, gissar vi.
”Grejen är att även om du inte orkar läsa utredningen, har möjlighet att vara fackaktivist eller av oklar anledning inte vill sätta dig in i situationen finns det en grej du måste fatta: maktförskjutningen” – Bloggen Ensam mamma röker, 17/6 2018

Det finns andra som bättre än oss reder ut den finstilta juridiken i lagförslaget. Vi kan kort konstatera att förslaget, precis som de läckta delarna av regeringens utredning, innebär ett hårt slag uppifrån mot arbetares fria organisering och möjlighet att kämpa för värdiga villkor på jobbet. Det öppnar för avtalsshopping, det är en öppen krigsförklaring mot små fria fackföreningar och det minskar drastiskt vår möjlighet att inom lagens ramar ta till stridsåtgärder, i andra fall än de där vi vill teckna kollektivavtal.

Vår hållning är och förblir att det är vi själva som väljer hur och när vi kämpar.
Det är nu viktigare än någonsin att eskalera motståndet inom de stora fackföreningarna. Men vår förståelse av kapitalismen öppnar för fler arenor än den fackliga. För faktum kvarstår, att det är vi som är den drivande kraften i samhället. Det är vi som jobbar på tågen, i skolorna, på sjukhusen. Det är vi som lägger vägarna, bygger husen, och tar hand om de äldre. Det är vi som producerar det värde som gjort kapitalistklassen rik, vi flyttar varor från plats A till plats B och det är vi som konsumerar delar av dem i slutändan. De behöver oss, vi behöver inte dem, och på samma sätt som att vi får samhället att fungera är vi kapabla till att stanna det fullständigt.

Den 25:e augusti reser vi till Stockholm för att tillsammans med fackliga sammanslutningar, radikala arbetare, ungdomsförbund och politiska organisationer protestera mot alla försök att inskränka arbetarklassens frihet och handlingsutrymme under aktionsdagen Strike Back.
Vi kommer att ha ett informationsmöte den 18/7 kl 18.00 på Syndikalistiskt Forum i Göteborg. Välkomna.

Vägra leva på knä – strike back!
Framåt kamrater, juli 2018

Utvärdering av studiecirkel i autonom marxism

Utvärdering av studiecirkel i autonom marxism

Framåt kamrater (FK) har under perioden 12/3 – 4/6 drivit en studiecirkel om den autonoma marxismen. Vi har nu efter cirekls avslutande träff gjort en utvärdering som vi vill offentliggöra, både för att andra ska kunna lära sig av våra misstag och ta hjälp av det vi tycker har gått bra, samt ge en grov skiss av hur vårt skolningsarbete kommer att utvecklas.

Bra saker

Vi upplevde att redan vår första träff synliggjorde patriarkala strukturer inom vår egen organisation och arbetet med studiecirkeln accelererade och konkretiserade arbetet med att bekämpa dessa. Vi kunde använda oss av de strategier vi utarbetade för att cirekln skulle fungera bättre internt.

Studiecirkeln har varit en rekryteringsplattform. Den har skapat en yta där ickemedlemmar kan träffa medlemmar och utbyta ideer och erfarenheter. Cirkeln har skapat en lättillgänglig förtoendebildande yta för de som är intresserade av FK:s arbete.

Vi har fördjupat och utvecklat vår teoretiska förståelse av den autonoma marxismen. Detta känner vi har varit användbart i vårt praktiska arbete som organisation, i klasskampen på våra arbetsplatser, och i våra interna politiska samtal.

Dåliga saker

Cirkelns första träff hade betydligt fler deltagare än vi var beredda på, men sedan föll deltagarantalet för varje träff tills det stabiliserades på ungefär hälften så många deltagare som närvarade på första träffen. Vi hade naturligtvis gärna sett att deltagarantalet var fortsatt högt på alla träffar.

Vi tror att vi var något ambitiösa I våra textval. Det var långa texter och vi tror att texternas längd kan ha skapat en för hög tröskel för en del potentiella deltagare.

Facebooks system för flera sammanlänkade evenemang är svårnavigerat, oöverskådligt och klumpigt. Detta har skapat problem både för oss som organiserar cirkeln och deltagare.

När vi ser över vilka texter vi har läst kan vi konstatera att det råder eurocentrism i urvalet av texter. Detta inte är konstigt då vi fokuserat främst på en europeisk teoribildning. Trots detta tror vi att det hade varit möjligt att lyfta fram fler perspektiv. Manliga författare var överrepresenterade i texterna och det är något vi ska ta med till nästa studiecirkel.

Tankar om framtiden

För att nå ut bättre tror vi att vi behöver skapa ett tydligare schema som kan spridas både på nätet och på fysiska platser. Vi vill även utforska möjligheten att hålla träffar på andra ställen än Syndikalistiskt Forum, detta för att göra träffarna synligare och mer tillgängliga även utanför den så kallade aktivistvänstern.
Vi tänker även omstrukturera hur vi presenterar cirklar på facebook för att öka tillgänglighet.
Även om träffarna har ett sammanhållande tema vill vi skapa träffar som kan stå på egna ben. Det ska vara möjligt att gå på enskilda träffar.

Vi ser att det finns ett behov av att ta större socialt ansvar under träffarna. Detta för att skapa ökad gemenskap, vilket vi tror är en nyckelfaktor för att deltagare ska återvända och stanna i cirkeln.
Att skapa en trevlig och attraktiv social miljö är minst lika viktigt som ett genomtänkt teoretiskt innehåll.

Vi ska sträva aktivt efter att ha en strörre bredd på författare och tänkare I vårt material. Vi tror inte att vår rörelses historia börjar i europeiska universitet och vi vill att våra studier ska spegla den förståelsen.

Vi vill experimentera med olika former av media och mötesstrukturer från tillfälle till tillfälle. Vi vill gå ifrån en fast form som följs varje träff och istället öppna upp en för en mångfald av lärosätt. Vi vill att detta ska vara välplanerat och strukturerat.

Framåt Kamrater 15/6 – 18

Vi är den drivande kraften i samhället

Framåt kamraters tal under 1 maj i Göteborg 2018.

Kamrater och mötesdeltagare,

Överallt i Europa ser vi hur socialdemokratiska partier kollapsar. Den socialdemokratiska samhällsmodellen, där ”ordning och reda” på arbetsmarknaden säljs i utbyte mot små förbättringar för arbetarklassen, har visat sig vara inaktuell. Kapitalistklassen har inget intresse av att köpa ordning längre. De ser sig som starka nog att öppet förklara krig mot oss, och en viktig del i den krigföringen är att driva igenom aggressiva antifackliga lagar.

Vi är kuvade och hunsade, matade med högerpropaganda som säger åt oss att inte vara bråkiga, att stå ut med lite längre arbetsdagar, lite sämre villkor, lite högre pensionsålder. Vi ska alltid ställa upp och rycka in, inte bråka och inte gnälla. Ibland kommer det från politiker, ibland från våra chefer, ibland till och med från våra egna fack. Allt för att de som äger ska kunna äga mer. Just idag är det Socialdemokraternas toppskikt som utreder möjligheten att ta ifrån oss vår rätt till fri organisering, och vår möjlighet att ta till stridsåtgärder på jobbet.

Men vi som arbetar har inte fått våra löner, våra semesterdagar, vår OB, vår a-kassa, eller våra pensioner till skänks. Vi har kämpat oss till allt, och strejkat har vi gjort i åtminstone 150 år, med eller utan tillåtelse. Idag finns dessutom alla möjligheter att gå ut i politisk strejk, som protest mot politiska beslut. Det är det minsta krav man kan ställa på sin fackförening. Och det är först när vi organiserar oss och kämpar som vi upptäcker vår fulla potential, och det faktum att det är vi som är den drivande kraften i samhället. Det är vi som jobbar på tågen, i skolorna, på sjukhusen. Det är vi som lägger vägarna, bygger husen, och tar hand om de äldre. Det är vi som producerar det värde som gjort kapitalistklassen rik. De behöver oss, vi behöver inte dem!

Vårt effektivaste sätt att visa detta är genom strejken, genom att förneka kapitalistklassen vår arbetskraft. Det strejkas historiskt lite i Sverige idag, men vi tycker det är dags att väcka den stolta traditionen till liv igen. Inte för att återuppliva socialdemokratins ruttnande lik, utan för att en helt annan värld är möjlig. En värld utan klasser, patriarkat eller nationalstater. En värld utan lönearbete, sexism eller massdöd i Medelhavet!

Framåt kamrater kallar den världen för kommunism, och vi vill ta oss dit tillsammans med er!

Vi vill uppmana alla närvarande kamrater att efter den här demonstrationens slut följa med oss till Haga, för en manifestation till försvar för strejkrätten, vid Socialdemokraterna och LO:s samlingsplats.

Tack.