Author: framatkamrater

Framåt kamraters tal under 1 maj i Göteborg 2018.

Kamrater och mötesdeltagare,

Överallt i Europa ser vi hur socialdemokratiska partier kollapsar. Den socialdemokratiska samhällsmodellen, där ”ordning och reda” på arbetsmarknaden säljs i utbyte mot små förbättringar för arbetarklassen, har visat sig vara inaktuell. Kapitalistklassen har inget intresse av att köpa ordning längre. De ser sig som starka nog att öppet förklara krig mot oss, och en viktig del i den krigföringen är att driva igenom aggressiva antifackliga lagar.

Vi är kuvade och hunsade, matade med högerpropaganda som säger åt oss att inte vara bråkiga, att stå ut med lite längre arbetsdagar, lite sämre villkor, lite högre pensionsålder. Vi ska alltid ställa upp och rycka in, inte bråka och inte gnälla. Ibland kommer det från politiker, ibland från våra chefer, ibland till och med från våra egna fack. Allt för att de som äger ska kunna äga mer. Just idag är det Socialdemokraternas toppskikt som utreder möjligheten att ta ifrån oss vår rätt till fri organisering, och vår möjlighet att ta till stridsåtgärder på jobbet.

Men vi som arbetar har inte fått våra löner, våra semesterdagar, vår OB, vår a-kassa, eller våra pensioner till skänks. Vi har kämpat oss till allt, och strejkat har vi gjort i åtminstone 150 år, med eller utan tillåtelse. Idag finns dessutom alla möjligheter att gå ut i politisk strejk, som protest mot politiska beslut. Det är det minsta krav man kan ställa på sin fackförening. Och det är först när vi organiserar oss och kämpar som vi upptäcker vår fulla potential, och det faktum att det är vi som är den drivande kraften i samhället. Det är vi som jobbar på tågen, i skolorna, på sjukhusen. Det är vi som lägger vägarna, bygger husen, och tar hand om de äldre. Det är vi som producerar det värde som gjort kapitalistklassen rik. De behöver oss, vi behöver inte dem!

Vårt effektivaste sätt att visa detta är genom strejken, genom att förneka kapitalistklassen vår arbetskraft. Det strejkas historiskt lite i Sverige idag, men vi tycker det är dags att väcka den stolta traditionen till liv igen. Inte för att återuppliva socialdemokratins ruttnande lik, utan för att en helt annan värld är möjlig. En värld utan klasser, patriarkat eller nationalstater. En värld utan lönearbete, sexism eller massdöd i Medelhavet!

Framåt kamrater kallar den världen för kommunism, och vi vill ta oss dit tillsammans med er!

Vi vill uppmana alla närvarande kamrater att efter den här demonstrationens slut följa med oss till Haga, för en manifestation till försvar för strejkrätten, vid Socialdemokraterna och LO:s samlingsplats.

Tack.

Överallt i Europa ser vi hur socialdemokratiska partier kollapsar. Nya noteringar om katastrofala valresultat och opinionsmätningar dyker regelbundet upp i media. Den socialdemokratiska samhällsmodellen, där ”ordning och reda” på arbetsmarknaden säljs i utbyte mot små förbättringar för arbetarklassen, har visat sig vara inaktuell.

Kapitalistklassen har inget intresse av att köpa ordning längre. De ser sig som starka nog att öppet förklara krig mot arbetarklassen och försöka driva igenom aggressiva antifackliga lagar.

Socialdemokraterna har visat att de är mer intresserade av att sitta kvar vid makten, än att försvara dem som en gång gav dem samma makt. Partiets toppskikt har sedan länge slutat tro på sina egna lögner och ställer sig nu ogenerat bakom kapitalistklassens intressen.

Det är en socialdemokratiskt ledd regering som tillsatt utredningen om en inskränkning av strejkrätten. Lagen syftar till att förbjuda fackförbund från att ta till stridsåtgärder på arbetsplatser som redan har ett kollektivavtal med något fack. Detta öppnar upp för något som kallas avtalsshopping. Det innebär att arbetsköparna fritt kan besluta om vilket fack de ska sluta avtal med, och att de fack de väljer bort inte längre har någon laglig rätt att strejka.

En gång i tiden förstod de åtminstone att respektera den klass de sa sig företräda, arbetarklassen. Nu bemödar de sig inte ens längre att låtsas. Utredningen är ett rent beställningsjobb av den svenska kapitalistklassens främsta lobbyorganisation, Svenskt Näringsliv. Redan 2005 presenterade de en rapport som förordade en inskränkning i strejkrätten – ordagrant identisk med den de nu hoppas ska gå igenom som lag.

Utredningen är bara en formalitet, och när väl ett lagförslag presenteras kommer det lojala röstboskapet i riksdagen lydigt att rösta igenom det.

Socialdemokraterna och näringslivet räknar kallt med att arbetarklassen är så pass försvagad att den inte längre kan försvara sig. Men vi som arbetar har inte fått våra löner, våra semesterdagar, vår OB, vår a-kassa, eller våra pensioner till skänks. Vi har kämpat oss till allt! Vi har tvingat kapitalisterna, fackpamparna och politikerna att lyssna på oss och att böja sig för våra krav.

Det är dags att väcka den stolta traditionen till liv igen. Faktum är att det strejkas historiskt lite i Sverige idag. Vi är kuvade och hunsade, matade med högerpropaganda som säger åt oss att inte vara bråkiga, att stå ut med lite längre arbetsdagar, lite sämre villkor, lite högre pensionsålder. Vi ska alltid ställa upp och rycka in och inte vara gnälliga. Ibland kommer det från politiker, ibland från våra chefer, ibland till och med från våra egna fack. Allt för att de som äger ska kunna äga mer.

Men det är vi som har den riktiga makten i samhället. Det är vi som jobbar på tågen, i skolorna, på sjukhusen. Det är vi som lägger vägarna, bygger husen, och tar hand om de äldre. Det är vi som producerar det värde som gjort kapitalistklassen rik. De behöver oss, vi behöver inte dem.

Vårt effektivaste sätt att visa detta är genom strejken, genom att förneka kapitalistklassen vår arbetskraft. Alla försök att angripa våra möjligheter att strejka är också försök att avväpna oss och göra oss lättare att styra och utnyttja. Det är endast vår möjlighet att vägra erbjuda vår arbetskraft som tvingar dem att se oss som något annat än maskiner som används till de slitits ut.

Makten är vår om vi tar den och det är hög tid att vi inser vår styrka. Finns det då något lämpligare sätt att bemöta detta angrepp än med en politisk strejk?

Den politiska strejken är ett underutnyttjat vapen i Sverige, eftersom fackpampar och politiker gjort gemensam sak med näringslivet. En politisk strejk innebär en kortare nedläggning av arbetet som markering mot ett politiskt beslut, och kombineras ofta med demonstrationer. Att vänta är att spela fienden i händerna, redan nu måste vi och våra fack förbereda oss på motstånd.

Kräv tydligt motstånd från ditt fackförbund – arbeta för politisk strejk!

Vägra rösta på politiker som säljer ut våra rättigheter!

Prata med dina arbetskamrater och grannar – vår organisering är vår styrka!

Försvara strejkrätten!

Klicka på bilden för högupplöst fil. Den är fri att printa och affischera i din stad.

I Göteborg kan affischer hämtas på Bokkaféet Syndikalistiskt Forum på Övre Husargatan 27.